Den obotliga sjukdomen!

7-4 mån-fre!

disk, tvätt allt är ett måste, för att ingen får avvika från ekorrhjulet.
Vardagen, den gråa den meningslösa, lever för helgerna och veckorna upprepas genom att följa samma mönster.
Hårt, kallt, stelt, inget känns....
Man finner sig mitt i mellan Robot och ingettillståndet.
Man måste leva för att känna.
men när man inte längre känner, lever man då eller finns man bara?
Hur kan alla finna sig, vara nöjda och till freds med detta "grå-Robot-styrda-samhälle" ?.
Ibland önskar jag att jag var som dom
Att jag kunde rycka ur min längtan till något bättre, och anpassa mig, bli en
fyrkantig betogbit som passar in någonstans.
Min längtan och mina drömmar hör inte hemma här.
Varför kunde inte jag få bli en av dom som bara ser rakt fram, inte bakåt eller åt sidorna? .
Dom som bara tänker här och nu och inte analyserar? .
Ibland önskar jag det.
Men jag tror ändå på något högre.
Likt en blomma behöver vatten, behöver också själen näring för att växa..

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback